Solo: A Star Wars Story (spoiler-bonanza)

0 comments / 24 maj, 2018

Spoliers en masse av Solo kommer nedan. Spoilers, spoilers, spoilers. Här var det spoliers.

 

 

 

Såg just Solo och ja, den var ganska bra, precis som de andra Disney fått ur sig. Inte fantastisk, men det gör inte så mycket nu när när det kommer en ny hela tiden. Hela grejen med Star Wars börjar överlag kännas lite mer avslappnad och det är nog bra. Vad mig anbelangar får de gärna släppa en ny Star Wars-film i veckan under resten av mitt liv (vilket nog inte är så himla långt bort från Disneys vision av framtiden)

Jag identifierade under filmens lopp tre fantastiskt bra mini-beslut någon smart fattat under produktionen rörande karaktären Han Solo:

1. Att Han Solo skarvade lite på sanningen och avrundade neråt när han skröt om hur snabbt han kört Kessel run. Det var lite mer än tolv, men Solo sa tolv. Briljant då han i A new hope säger ”Less than twelve”. Han har alltså polerat till anekdoten ytterligare under årens lopp. Älskar det. Perfekt tolkning av karaktären.

2. Att de inte lät Han Solo säga ”I love you” till Khaleesi och att hon skulle svara ”I know” när han tog hissen i slutet. De hade garanterat idén men avstod för att de förstod att det skulle underminera replikens tyngd när han senare säger det till Leia, om vi visste att den var snodd. Många andra regissörer hade nog fattat ett sämre beslut här och jag är tacksam för att Ron Howard inte är en av dem.

3. Och det bästa av allt: Att Han Solo sköt Woody på ett nesligt sätt i slutet. Mycket viktigt och ett välbehövligt symboliskt skott i hjärtat även på George Lucas. Anledningen till detta är lång och krånglig: I A new Hope skjuter Han Solo en skurk som har en pistol riktad mot honom. Han skjuter honom med pistolen dold under bordet och framför allt skjuter han innan skurken skjutit på honom. Alltså på ett sätt som inte är särskilt hjältemodigt. På så vis förstår man att Han Solo är av ett lömskare och mindre helylle virke än övriga hjältar. 

Sen förstörde George Lucas scenen i de nya, försämrade versionerna han klåpade ihop i sin digitala mardrömsfabrik och lät plötsligt skurken skjuta först på ett urfånigt vis som alla hatade. Folk tryckte upp t-shirts med texten ”Han shot first!” och jag hade gärna haft en sån om jag bara orkade beställa en från internet och tröjan var gjord av den där sladdriga Acne-kvaliteten jag blivit beroende av. Hur som helst: Att Han nu sköt Woddy först sätter punkt för det här. Tack och bra jobbat.

En Glenn för mycket.

0 comments / 21 maj, 2018

Att Glenn Hysén och Glenn Strömberg existerar båda två är bara förvirrande, då de uppenbarligen gör anspråk på exakt samma position i universum. Båda gillar fotboll, Falcon Export, lössnus, är från Göteborg och heter Glenn. Det tog längre tid än jag vill medge innan jag ens begrep att det handlar om två olika individer med helt egna drömmar och åsikter. En av Glennarna bör omedelbart gå med på att deporteras till Påskön. Vem det blir avgörs med straffläggning på nya eller gamla Ullevi (förutsatt att det inte också är samma!?). Förloraren döms att försvinna från det svenska medvetandet för evigt och så får segrande Glenn ta över kvarvarande Glenns eventuella ansvarsområden och familjer.

 

Inför bröllopssäsongens rimmande.

0 comments / 18 maj, 2018

När sommaren nalkas är det bröllopstider och då kommer folk att skriva visor till kända melodier och framföra under middagen. Som ni såklart vet är dessa visor bedrövliga i 9 fall av 10. Vänligen följ detta enkla regelverk för allas trevnad.

1.Det räcker inte med att det rimmar.

Många verka tro att vi ska bli imponerade av att texten rimmar. Vi blir inte det, för vi är vuxna och så fulla blir vi aldrig. Vi kan också rimma, det är inget speciellt med det. Innehållet i texten måste fortfarande vara bra och roligt. Precis lika bra och roligt som ett tal. Om du inte kan lyckas med det ska du nog välja ett annat uttryckssätt för din kärlek.

Exempel:

Vi åkte till Kreta

och åt en massa feta.

Det rimmar. Men är ändå inte roligt. Grundmaterialet håller inte.

 

Vi åkte till Kreta och där

Låg du med en påstådd IT-miljardär.

Roligare! Här vill man genast veta mer.

2. Om meningarna måste bli helt skeva för att rimmet ska gå ihop är det ett dåligt rim.

Exempel:

När du pizza äter

vill du på den ha potäter

Inte bara en konstig pizza men också ett underkänt rim. Om man får vrida meningarna hur som helst kan en apa rimma. Det räknas således inte.

3. Skriv inte sången i en grupp under en middag

Jag misstänker att de flesta dåliga rim-visor kommer från att en grupp kompisar tänker att det skulle vara kul att ses och göra det ihop. Sen blev det roligare att prata om annat och så hafsas visan ihop i slutet av en berusad kommitté. Det arbetssättet är det bara Wu-Tang Clan som klarar.

Lycka till i sommar!

Karate-amatörer på sats.

0 comments / 14 maj, 2018

Av alla typer man stöter på i gymmiljö kan jag acceptera så gott som alla. Så länge man sköter sitt på ett vettigt sätt så får man göra precis vad som helst och se ut hur som helst. Förutom en grej: Boxarna som lekar boxare. Då och då dyker de upp runt sandsäcken. Män med mellanchefs-utseende som inte har en aning om vad de pysslar med men står där mitt i rummet och kör järnet ninjastyle. Tafatta smockor och inbillat fotarbete. Som en tolvåring med en pinne i skogen som fäktas med träd. Det ser fan inte klokt ut. Särskilt när de då och då blixtrar till med en snurrspark som säkert såg såväl hög som vig ut för deras inre öga.

En nyckeldetalj i det hela är att dessa arma män alltid har hörlurar. De lyssnar alltså helt säkert på nån tuff musik som får dem att tro att de är mäktiga kampsportsmästare i en film. Kanske borde det införas en regel att endast personer som tagit minst fem riktiga lektioner inom kampsport får nyttja medhavda hörlurar runt sandsäcken. Övriga får boxas till den mindre hybris-skapande Sats-technon från det allmänna högtalarsystemet.

Påstått stor humor.

0 comments / 6 maj, 2018

En regel i tre delar som är så gott som hundraprocentig:

1. När någon skriver att något är stor humor, kanske i en lite frasig krönika i DN eller i sociala medier, är det aldrig fråga om stor humor. Oftast inte ens i närheten. Ibland är det inte ens humor.

2. Personen som skriver att något är stor humor skulle inte känna igen stor humor om hen så gifte sig med det och levde tillsammans med det i trettio år i ett radhus i Åkersberga.

3. Begreppet stor humor används främst när någon låtsas vara mer härlig än hen egentligen är.

 

Björkarnas ohyfsade sexliv.

0 comments / 3 maj, 2018

Börjar tröttna på att arten björk envisas med att blanda in oss andra i sin parningsritual. Att de sprider sin pollen över vår civilisation i en månad är precis lika ofint som en daglig mänsklig spermaflygbombning över Hagaparken hade varit. Här är några förslag på hur alla ni björkar som läser det här kan para er framöver utan att jag och många andra ska behöva drabbas.

a: Stick in en rot eller gren i varandras hålrum och befrukta på ett prydligt sätt inne i trädkroppen.

b: Lägg ett ägg på marken som en annan närliggande björk sedan kan befrukta med ETT pollen.

c: Dela er i två som amöbor.

Det kan vara trevligt att inleda parningen med grogg och dans, men under kontrollerade former på rimliga tider. Tack på förhand.

Hajar göre sig icke besvär.

0 comments / 1 maj, 2018

Efter noga övervägande har jag kommit fram till att jag inte vill bli dödad av en haj. Först är det såklart obehaget i att slitas i stycken av en enorm hajkäft med dubbla tandrader, men det är inte huvudproblemet, det finns många dödssätt som är precis lika obehagliga. Men om jag blir dödad av en haj finns det stor risk för att liket kommer spolas upp på stranden efteråt och jag tror inte det är en bra look för mig. För det första är jag blek vilket aldrig är snyggt på stranden. Som söndertrasat hajoffer skulle jag nog antingen vara ännu blekare eller grisrosa efter att ha stekts i solen precis vid vattenytan under många timmar. Min kropp skulle säkert ha svullnat upp en del av att ha svalt en massa vatten. Badbyxorna lite på sniskan så att halva rumpan syns. Ett enda stort potentiellt tjockisskämt. Mina vänner skulle såklart hålla sig i skinnet en vecka eller två efter tragedin, men sen skulle vitsandet smyga igång. Först med viskande röster, strax efter begravningen helt öppet. Det nöjet ska ingen få. Nej till haj-attacker!!

 

Guldäggsopepp.

0 comments / 18 april, 2018

Ikväll är det Guldäggsfest och jag är inte sugen. Mycket talar nämligen för att en annan byrå än vi kommer vinna flest priser och jag roas inte av det. Det är mycket bättre när vi vinner mest. Helst allt. Vidare är det extra synd om just oss för vi är ganska vana vid att vinna mest, så om vi nu inte gör det kommer folk götta sig enormt och den vibben i luften kommer jag förbittras ytterligare av.

Här är mitt sannolika program för kvällen:

Fördrink: Jag smågnäller kors och tvärs.

Förrätt: Allmänt gnäll.

Varmrätt: Svag förhoppning om något. Sen gnäll.

Dessert: Rejält med gnäll åt alla håll.

Efterfest. Kortfattat eftergnäll för alla som orkar lyssna.

Hemgång. Sporadiskt sms-gnäll till de närmast sörjande. Tack för ikväll!

 

Kalabalik i referensbiblioteket.

0 comments / 15 april, 2018

Ibland när jag kommer in till kontoret på morgonen säger jag Good meeeuuning. Det har aldrig slagit mig varför. Sen sa det pang i huvudet en dag och jag insåg att det jag håller på med är att gå runt och droppa en referens till en fransk skojpolis i serien Allå Allå emliga armén som gick på 80-talet. Det här är fan inte bra alltså. Hela referensbilblioteket kommer nu finkammas efte dylikar fadäser och uppdateras efter modernt snitt. Heltidsarbete under två veckor.

 

Intygsreklam för antidepressiva.

0 comments / 8 april, 2018

Som fett nöjd konsument av antidepressiva läkemedel tar jag varje tillfälle att rekommendera andra människor denna gräddfil till sinnesfrid. Cipralex är det bästa som hänt mitt allmänna välbefinnande sedan det dök upp fiskebloopers på Youtube. Innan tabletterna gjorde sin bejublade entré i mitt liv hann jag gå till tre terapeuter, såväl en sån där man ältar sin barndom (kul!) som två KBT (trist. Idel övningar och pyramidmodeller). Efter en vecka på piller hade jag inget att ta upp med terapeuten längre. Vi körde två omgångar där vi babblade lite om väder och vind och sen la vi ner.

Även om världen känns allt mer omfamnande av antidepressiva tror jag fortfarande det är många som tröstlöst hoppas på en mer naturlig väg till lycka. De har för lite av något ämne i skallen, men kämpar ändå duktigt på med sina mindfulness-appar. Den här lätt äppelkindade inställningen märktes av när jag var på hälsokontroll via jobbet för en tid sen. I slutet av spektaklet fick jag en sammanställning av min hälsa. Under rubriken “Dåliga vanor” stod bland annat “Medicin”. Jag frågade varför det var en dålig vana att äta piller man behöver för att må bra och fick ett svävande svar av hälsopersonen om att “man helst ser att man inte äter medicin”. Aningen för grinigt frågade jag hur det hade varit om jag haft träben. Hade träbenet då betraktats som en dålig vana som jag kunde bli av med om jag bara kämpade riktigt ordentligt för att mitt orginalben skulle växa ut igen? Vår relation repade sig inte riktigt efter det.

Evolutionen är inte rättvis. Det finns inte någon självklar genetisk anledning till att alla ska vara riktigt lyckliga hela tiden. Ur den så kallade naturliga synvinkeln behöver hjärnan bara hålla dig tillräckligt lycklig för att du ska orka ta dig ut och para dig och på sätt föra en klutt gener vidare, men inte så pass superlycklig att du skiter i att oroa dig helt och därmed fryser ihjäl eller blir uppäten av en grottbjörn. Ett rätt brett spektrum alltså. Lita inte på att evolutionen vill att just du ska vara lycklig. Var istället glad för att du slipper rätta dig efter den.

 

Older