Det sämsta med min fru.

1 comment / 16 maj, 2019

En grej som blev dum i mitt liv är att jag gifte mig med en person som inte tycker jag är speciellt rolig. Av alla jag känner är just Osvald den som skrattar allra minst åt mina skämt. Det här stod klart från första början. En kväll innan vi blivit ihop träffades vi på en fest och jag stod och kämpade med en festlig anekdot som skulle få henne att skratta och därmed vilja ligga med mig. Men det gjorde hon inte. Så jag drog på mer och mer. Gjorde röster och viftade med armarna. Hon glodde som ett lik gör på sin obducent. Den som dock skrattade så hon tjöt var hennes kompis Jossan som stod bredvid. Men hon skrattade inte heller åt den skickligt presenterade anekdoten, utan åt att hon förstod vad jag höll på med och visste hur tröstlöst det var. 

Under årens lopp har jag lagt mycket tid och kraft på att hitta material som funkar. Otippat nog är det som har störst chans att få ett litet fniss, riktigt plumpa skämt, helt utan finess. Typexempel: 

Osvald: Var är mina nycklar?

Jag: Har du kollat i vaginan?

Så nu blir det mest sånt toppmaterial hemmavid.

Nu slutar jag titta er i ögonen.

0 comments / 13 maj, 2019

Ingenting får mig att känna mig mer som att jag lajvar mina föräldrars generation som när man tittar varandra i ögonen efter att ha skålat. Så nu lägger jag av med det. Framöver när jag skålar kommer jag skåla, dricka och sedan omedelbart ta en tugga och babbla vidare som att ingenting hänt. 

Naturligtvis kommer det här endast leda till att fler människor tycker att jag är en osofistikerad idiot, men det får det vara värt. Jag orkar inte mer. Och inte bara för att jag skäms för min egen inblandning i charaden utan för att ni andra också ser urlöjliga ut. Sitta där och stirra in i varandras ögon helt tysta som att vi har en ond komplott i samförstånd. 

Det kan aldrig bli en förändring om ingen börjar. Jag får ta en för laget här. Men en dag kommer någon kunna berätta för mina barn att deras far kanske gjorde dem besvikna på många sätt, men han glodde i alla fall inte folk i ögonen som en skurk i Falcon Crest när han skålade.

Varför tycker ingen synd om stuntmän?

0 comments / 5 maj, 2019

Ganska många krönikor inleds med meningen ”Vi måste prata om…” och så handlar det om någon grupp det är synd om. Hittills har jag inte läst någon sådan text om stuntmän vilket är rätt konstigt. Tre argument: 

1.  De är fett mobbade.

Att vara stuntman är filmvärldens motsvarighet till skolgårdens ”Du får vara kompis med oss om du äter 10 daggmaskar”. Fast mycket värre. För att få hänga med de tuffa filmkompisarna måste du nämligen tända eld på dig själv och köra en bil nerför ett stup. Ändå är det ingen som hamnar hos rektorn för ett allvarligt samtal om hur man uppför sig.

2.  De går sönder och dör.

Rätt ofta läser man om någon stuntman som tvingades amputera en arm, fick hela fejset bortsmält eller rent av dog efter en scen. Jaja, tänker vi. Så kan det gå när inte haspen är på. 

3.  Någon annan får kredden. 

Det här är nästan det värsta. Du kastar dig utför fem våningar, ner genom en glasruta och landar i en grop med kokande lava. Sen när du kravlat dig upp ur gropen, då klipps det till närbild på Ben Affleck eller någon annan sillmjölke som suttit och druckit spirulina i sin trailer medan du riskerade liv och lem. Och varför klipps Ben Affleck in? Jo för han är snyggare än du och hans lyxiga ansikte kan man ju inte riskera i lavagropen. Ditt gristryne däremot, det kan vi både ha och mista. Sen haltar du hem med en liten, liten lönecheck medan Ben fick 100 miljoner för ditt jobb. Sicken  rövdeal.

PS. Blev för jobbigt att skriva stuntmän/stuntkvinnor överallt. Vänligen ha överseende. DS.

Skinkfilmsbunkern.

0 comments / 28 april, 2019

Ett problem med sexbrott verkar vara att det är svårt för polis och jurister att reda ut vad som egentligen hände. Min hittepå-startup Skinkfilmsbunkern löser detta smidigt. Affärsidén är att en kamera hängs upp i bostadens tak, i samtliga rum som den brunstiga bostadsinnehavaren kan tänkas vilja ha sex i. Kameran har tränats i att känna igen sex så att den börjar rulla automatiskt så fort showen drar igång.

Det fiffiga är att det filmade materialet sedan packas ihop till något hopplöst format och skickas krypterat till en server djupt ner i Morias gruvor. Ingen kan titta på det. Ingen av knulleristerna och ingen på företaget. Enda sättet för någon att få titta på filmen är om en domare beslutar det i samband med en rättegång. Då får en tekniker på något krångligt manuellt vis låsa upp filmen för ändamålet. Alla filmer som inte begärts ut förstörs automatiskt efter ett visst antal år.

Om detta fanns tror jag det hade känts konstigt i typ ett par månader men snart skaffats av typ alla som gillar att ligga med löst folk emellanåt. Såväl den som är rädd för att bli utsatt för övergrepp och den som är rädd för att falskt anklagas för ett. Kameran kan säljas på Kjell & Co för 995 kronor. Montering och batterier ingår ej. 

Skinkfilmsbunkern – När du är sugen på en bunker för skinkfilmer.

Ambitiös pappa förnedras i Apex Legends.

0 comments / 26 mars, 2019

Nu har jag spelat en hel del timmar Apex Legends och är fortfarande kass. Lyckas nästan aldrig döda någon. Har jämt fel vapen uppe. Skjuter åt helvete. Ofta känner jag mig som en back urdruckna öl mina lagkamrater tvingas släpa runt på tills den äntligen skjuts sönder och kan kastas i en buske.

Jag kan inte förlika mig med detta. Apex Legends är en aktiv satsning från min sida. Jag sket i Fortnite för att jag var för sen. Folk hade spelat så länge när jag började bli intresserad att jag aldrig skulle komma ikapp. Apex Legends däremot, här var jag snabb. Och blev ändå en ölback.

Betänk också att jag i grunden begriper mig på på TV-spel. Antagligen ramlar det in en helt ny förälder-konsument då och då som glatt spatserat hem från Webhallen med sitt livs första Playstation. Den stackaren kan lika gärna spela med kontrollen i rumpan och en hink över huvudet, så kört är det.

Snälla EA, börja med speciella senior-servrar för oss som har jobb och familj och inte kan spela tusen timmar i veckan. Världen behöver korpen-servrar. 

Minskande avsky mot Volkswagen.

0 comments / 20 mars, 2019

Efter VWs dieselfusk blev jag så sur på dem att jag lovade att aldrig någonsin köpa en produkt från deras Darth Vader-koncern. Men jag börjar mjukna. Ju mer jag läser om deras nya elbil, desto svårare är det att hålla vreden uppe. Biljäveln verkar helt sjuk. Liten som en Golf på utsidan, stor som en Passat på insidan. Helt co2-neutral produktion. Räckvidd på över 50 mil. Prissatt som en välutrustad fossil-golf. Och de ska producera massor.

Om den inte blir Fiat Multipla-ful kommer väl alla vilja ha det här miraklet? Och vad ska alla andra företag hitta på med sina löjliga retro-bilar? Om jag inte var lat och feg hade jag snabbt köpt aktier i VW.

Förslag om ny populistisk plastlag.

0 comments / 18 mars, 2019

De två grejerna jag köper som genererar mest självhat, är Happy Meal och Kinderägg. För er som inte har barn och därmed slipper dessa produkter så är det förfärliga med dem att de båda innehåller en fullständigt usel plastleksak. Barnen får plastleksaken, fibblar med den i kanske en minut och glömmer sedan bort den. Inom kort är skiten slängd och påbörjar sin resa mot att fastna i halsen på en delfin.

Låt oss därför instifta en lag som säger att man inte får tillverka hur röviga plastsaker som helst. En skeptisk kommitté som tittar på det man vill tillverka och ibland bestämmer att nej, det här är faktiskt för dumt. Det här får ni bara lägga ner. 

Nu kanske någon tänker att det väl bara är att sluta köpa Happy Meal och Kinderägg, men så enkelt är det inte! Båda produkterna dyker upp när man är som allra mest sårbar och beredd att köpa ett ryskt sniper-gevär till barnen, bara de inte gnäller mer. Så nej, det måste tyvärr bli en populistisk plastlag.

Michael Douglas otroliga gubb-snyggma.

0 comments / 11 mars, 2019


Har kollat Kominsky Method med Michael Douglas på Netflix. Den var bra, men det som drabbade mig mest var Michael Douglas utseende. Han är 75 år gammal och makalöst attraktiv. 9 av 10 kvinnor skulle föredra att ligga med denna enastående gubbstrutt framför mig och då skulle den tionde förmodligen vara galen. Deprimerande naturligtvis.

Hur gammal Michael Douglas än blir så kommer han fortsätta vara snyggare än jag, det står fullkomligt klart. Även på dödsbädden när han ligger där och prasslar som en liten tunn skinnhög kommer fler föredra att ligga med honom. Så frågan är nu hur länge Michaels kropp måste vara död innan jag äntligen börjar framstå som det mer attraktiva alternativet. Jag gissar på tre timmar. Efter att liket hunnit kallna ordentligt tror jag faktiskt minst 6 av 10 kvinnor äntligen hade valt mig. In your dead face Michael!

Rapport från frilansandet.

0 comments / 17 februari, 2019

Nu har jag varit frilansare i en dryg månad och följande har hänt:

Jag har gått ner tre kilo av att inte ha konstant tillgång till reklambyråns mötesbullar, utsökta äppelpajer och marabou-stinna kylskåp.

Januari var rätt stillsam och jag valde att mestadels tillbringa den med att ha ångest över att allt skulle gå åt helvete och att titta på The Office. R tjatade på mig att jag skulle njuta av ledigheten istället för att ligga där och osa inre stress, men jag valde alltså bort hennes på alla sätt solida råd.

Det här är inte första gången jag slarvat bort en ledighet. Innan jag började på F&B var jag ledig i nästan två månader och det enda jag minns av den tiden är att jag höll på att bråka med Jysk om ett duntäcke som var försenat.

Nu jobbar jag istället som ett svin. Allt känns fantastiskt roligt, men också nytt och därmed ansträngande. Ett jobb jag tackat ja till är så vanvettigt långt utanför comfort-zonen att jag blir svettig om fingertopparna bara av nämna det. Till råga på allt vill jag vara glad och trevlig hela tiden och det tar mycket kraft att upprätthålla den illusionen.

Det kommer helt enkelt bli lite mer sporadiskt med inlägg här en tid framöver tills någon form av rutin infunnit sig. Felåt.

Räkmackornas räkigaste räkmacka för Björklunds efterträdare.

0 comments / 7 februari, 2019

Linda Nordlund på Expressen har skrivit om hur hemskt det kommer bli att ta över efter Björklund. Hon beskriver det som ett kamikaze-uppdrag i och med de dalande opinionssiffrorna. Jag tycker hon har fullständigt fel. Linda Nordlund underskattar kraften i lågt ställda förväntningar.

Den som drar störst nytta av kraften i lågt ställda förväntningar är Kungen. Han är sensei i detta. När Kungen håller ett tal någonstans och den kungliga munnen lyckas prata mestadels riktiga ord och sammanhängande meningar hyllas han dagen efter. Kungen behöver prestera vända-blad-dåligt för att få negativa reaktioner. Så länge han bara har ett papper att läsa ifrån så är det garanterat beröm som gäller för Kungen. Liberalernas nya partiledare kommer hamna i en liknande guldsits. 

Om det går dåligt för den nya partiledaren kommer Björklund ändå få skulden för allt. Helt omöjligt att reda ut den skada han ställt till med under alla år, kommer diverse krönikörer konstatera. Oj vad svårt och hej och hå. Stackars den nya partiledaren som kämpar så med dåligt underlag. Vilken hjälte.

Om det går pyttelite bra kommer det omedelbart att pratas om ”Svensson-effekten” eller vad det nu blir för efternamn. Vilket geni den nya partiledaren är som vände det sjunkande skeppet. Hurra, hurra. Återigen en hjälte.

Om det går riktigt bra (i Liberalernas värld alltså), typ att de klättrar upp flera procent i opinionen, ja då kommer det plötsligt bli läge att hitta på ett nytt namn i stil med Leijonkungen, som Lars Leijonborg fick utan att kanske riktigt ha täckning för det. En sån hjälte. Tack gode gud för att du finns.

Så mitt råd till alla som har minsta chans, kasta er över det här jobbet. Så länge ni bara inte dränker kattungar i nästa debatt så har ni några riktigt fina år framför er. Om ni inte hittar någon så så kan jag tänka mig att ta det.

Older