Räkmackornas räkigaste räkmacka för Björklunds efterträdare.

0 comments / 7 februari, 2019

Linda Nordlund på Expressen har skrivit om hur hemskt det kommer bli att ta över efter Björklund. Hon beskriver det som ett kamikaze-uppdrag i och med de dalande opinionssiffrorna. Jag tycker hon har fullständigt fel. Linda Nordlund underskattar kraften i lågt ställda förväntningar.

Den som drar störst nytta av kraften i lågt ställda förväntningar är Kungen. Han är sensei i detta. När Kungen håller ett tal någonstans och den kungliga munnen lyckas prata mestadels riktiga ord och sammanhängande meningar hyllas han dagen efter. Kungen behöver prestera vända-blad-dåligt för att få negativa reaktioner. Så länge han bara har ett papper att läsa ifrån så är det garanterat beröm som gäller för Kungen. Liberalernas nya partiledare kommer hamna i en liknande guldsits. 

Om det går dåligt för den nya partiledaren kommer Björklund ändå få skulden för allt. Helt omöjligt att reda ut den skada han ställt till med under alla år, kommer diverse krönikörer konstatera. Oj vad svårt och hej och hå. Stackars den nya partiledaren som kämpar så med dåligt underlag. Vilken hjälte.

Om det går pyttelite bra kommer det omedelbart att pratas om ”Svensson-effekten” eller vad det nu blir för efternamn. Vilket geni den nya partiledaren är som vände det sjunkande skeppet. Hurra, hurra. Återigen en hjälte.

Om det går riktigt bra (i Liberalernas värld alltså), typ att de klättrar upp flera procent i opinionen, ja då kommer det plötsligt bli läge att hitta på ett nytt namn i stil med Leijonkungen, som Lars Leijonborg fick utan att kanske riktigt ha täckning för det. En sån hjälte. Tack gode gud för att du finns.

Så mitt råd till alla som har minsta chans, kasta er över det här jobbet. Så länge ni bara inte dränker kattungar i nästa debatt så har ni några riktigt fina år framför er. Om ni inte hittar någon så så kan jag tänka mig att ta det.

Säsongsavslutningsvarning.

0 comments / 4 februari, 2019

Netflix och deras motsvarigheter tar alldeles för lätt på säsongsavslutningar. Jag vill veta när det är det sista avsnittet och förbereda mig mentalt på att trådar ska knytas ihop och avslutas. Att först efteråt upptäcka att det inte finns mer att titta på är abrupt och grymt mot tittaren. Det är som att serien rusar in genom dörren och gör slut med en, helt utan förvarning.

Andra hemska problem uppstår också. För några veckor sedan tittade jag på säsongsavslutningen av The Terror och tvingades efteråt till min fasa upptäcka att jag råkat hoppa över avsnittet innan. Hur tror ni det kändes? Inte bra kan jag meddela.

Jag kräver därför en tydlig markering/varning i avsnittets början. ”OBS! Säsongsavslutning!” till exempel, blinkande över skärmen i tre sekunder med kraftig ljudsignal.

Nog med sura Centerpartister.

0 comments / 28 januari, 2019

Det är lite förvånande att så många centerpartister fortfarande verkar så sura för det här med sossarna. Jag trodde att man röstade på Centern för att man trivs i mitten och är lite å ena sidan, å andra sidan. Om man inte fattat att Centerpartiet är ett sådant parti borde namnet vara en ledtråd. Precis som att man får en ledtråd i Vänsterpartiets namn om att de förmodligen föredrar höjda skatter framför sänkt hummer-moms.

En annan rätt bra ledtråd är annars att Centerpartiets logga alltid ligger precis i mitten när partiloggorna radas upp någonstans. Precis bredvid sossarnas ligger den faktiskt. Mitt förslag till alla centern-väljare som verkar vara förstörda av att Ulf Kristersson inte blir statsminister, är att kanske rösta på honom nästa gång. Han har ju ett helt eget parti för alla som är galna i honom.

Att många hos Liberalerna är sura har jag ingen riktig åsikt om. Känns inte som att någon vet vad man ska ha Liberalerna till ändå, så deras väljare kan väl vara sura jämt om de vill.

Kinesiska namn möter trögt huvud.

0 comments / 21 januari, 2019

I höstas läste jag en science fiction-trilogi som heter The three body problem. Helt otroliga böcker.  Böckerna är skrivna av den kinesiska författaren Cixin Liu och det orsakade tyvärr problem för mig. 

Kinesiska namn skrivs nämligen med efternamnet först. Då mitt huvud levt hela sitt liv i Sverige hade det svårt att lära om. Så genom hela trilogin tänkte jag på efternamnet som förnamnet.

Böckerna utspelar sig dessutom under flera generationer, så karaktärers ättlingar förekommer hela tiden. Med samma efternamn. Eller förnamn då, i mitt huvud. Att hålla i sär alla dessa besläktade karaktärer och minnas vem som gjort vad och vem som döden dött var mycket svårt.

Och som om detta inte var jävligt nog så är just karaktärsutveckling inte författarens paradgren. Många i böckerna är bara supersmarta och håller på med diverse rymdvetenskap.

När vi översätter kinesiska böcker, kan vi inte börja byta ut namnen också? Inte nödvändigtvis till typ James Smith och sånt som jag är van vid, men kanske I alla fall byta ordningen på namnen. Troligen kommer någon läsare snart upplysa mig om att det skulle vara kränkande för Kina på något vis och då är det säkert så, men det skulle nog förbättra läsupplevelsen för många i väst och kanske leda till fler sålda böcker. 

Om jag skrev en bok fylld med karaktärer som hette typ Johan Hansson med frun Jonna Hansson, barnen Hannes och Sanna Hansson och bästa kompisen Hans ”Hästa-Hasse” Johansson och alla var intresserade av knyppling hade jag i alla fall propsat på en namnöversättning för den kinesiska marknaden. 

Gillettes nya film känns äldre än de gamla.

0 comments / 16 januari, 2019

Vi verkar vara hyfsat överens om att Gillettes nya manlighets-film är irriterande banal. De läste i någon flygplanstidning att det är inne med syftesdrivna kampanjer och drog slutsatsen att det var dags att de också sa vad så många redan sagt: Det finns problem med gammaldags mansvärderingar. Nu när andra kämpat med frågan i flera år och tagit de stora riskerna, ja då vågade Gillette rakryggat tåga ut från konferensrummet och säga samma sak igen.

Tänk om Gillette istället hade gjort en film som vågade ta ett eget, darrigt steg i manlighets-debatten. Vad ska vi göra åt det redan konstaterade problemet? Hur blir vi av med de gamla skräpvärderingarna?

De hade kunnat prata om allt som kan vara jobbigt med att vara man: Upplevda krav på att tjäna mycket pengar för att få någon att älska en. Krav på att kunna hantera våldsamma situationer. Det finns massor att reda ut. Hur ”tar man för sig” i ett möte på jobbet utan att ta över? Var går gränsen mellan att visa upp självförtroende tillsammans med kvinnor och att agera som ett svin? Men icke. Om några år däremot, när en massa andra modigare människor väl besvarat de svåra frågorna och fört samhället vidare, då kommer Gillette nog sticka fram sitt babysläta, giriga nylle igen och berätta det hela en gång till och vilja bli hyllade för det.

Filmen är en förolämpning. Inte mot mig som man, men som copywriter.

Brillo. Restaurangernas Paul Rudd

0 comments / 13 januari, 2019

Att äta på Brillo är alltid ett misslyckande. För Brillo är ingen människas förstahandsval. Ingen vaknade på morgonen och tänkte ”Måtte jag få äta på Brillo idag”. Man hamnar där när man inte orkar leta mer, för på Brillo finns det alltid en öppen famn för ett uppgivet gäng.

Sen kommer man dit. Allt är helt ok. Alla sitter där i kompromissen och känner att det är helt ok på Brillo. Ingen är nöjd, ingen är missnöjd. Ingen längtar tillbaka till Brillo efteråt. Men snart ses vi ändå där igen.

Vice-sheriffer till Stockholm.

0 comments / 9 januari, 2019

Generellt tycker jag att Stockholms bilförare sköter sig överraskande bra. Det blinkas och släpps fram i helt acceptabel grad. Men ändå: De förare som svinar kommer för enkelt undan. Ofta sitter jag i bilen och ser ett odjur passera oss alla i bussfilen och jag tvingas skrika könsord. Tråkigt för såväl mig som eventuella passagerare.

Min lösning är att utse ett antal vice-sheriffer. Kanske har jag en något svävande bild av vad det egentligen innebär, men i västernfilmer brukar den riktiga sheriffen kasta en sheriff-stjärna till en, vad han finner, vettig person inne på saloonen och så tilldelas den personen tillfälligt vissa av sheriffens rättigheter. 

Rent praktiskt skulle folk kunna ansöka om att bli vice-sheriff hos polisen. De som antas ska ha utmärkt sig som hederliga, rimliga personer med goda hjärtan. Vice-sherifferna får en tuff bricka i skinande plast samt en dashcam att sätta i vindrutan. När vice-sherifferna sedan ser någon bete sig illa i trafiken kan de filma en liten snutt, skicka till polisen och så kan de i sin tur flinkt skicka en välförtjänt bot till bilens ägare. 

Fördelar med idén: 

Vi kommer alla att sköta oss bättre av rädsla för de lömska vice-sherifferna.

Många pensionärer med småknepig/felsökande personlighet kommer få ett nytt syfte i livet.

Polisen slipper en massa jobb och slipper höra ”kan ni inte lägga tid på att stoppa gängkrigen istället för att jaga hederligt folk” när de stoppar någon.

Nackdel med idén:

Viss Nordkorea-känsla.

Hej då F&B. Hej andra grejer!

0 comments / 7 januari, 2019

Ett par dagar innan julafton hade jag min sista tårdrypande dag på F&B. Ovärdigt nog blev min allra sista arbetsuppgift att skriva en companion-banner. Men sen blev det julfest och då kändes allt bättre igen. 

Från och med idag är jag frilansare. Det enda helt bestämda är att jag äntligen ska börja skriva TV-serier tillsammans med FLX. I övrigt finns jag alltså tillgänglig för roliga reklamjobb, så hör av er om ni har just ett sådant ni vill ha hjälp med. Kul! Tjoho!

God jul.

0 comments / 13 december, 2018

December alltså. Har inte orkat skriva på en vecka, då jag växlat mellan att vara bakis och dödsförkyld om och om igen i en grotesk dödsdans. Känns som det är dags att ta jullov. Tillbaka med nya hisnande äventyr den 7 januari.

God jul och tack för att ni läst.

Older