Den allra bästa grejen med att vara frilansare är att slippa de horder av imbecilla mail som alla kontor lider av. Först när skiten försvinner ur ens liv fattar man fullt ut vidden av plågan. 

Ingenting i hela världen har gett mig så mycket onödig stress som mail. Jag har i perioder känt ren panik av den där röda bubblan över ikonen och kanske max ett av tjugo av mail har totalt sett ens varit värt att läsa. Övriga nitton har i princip varit spam.

En gång på en byrå försökte jag sätta upp regler för mig själv och helt stänga av mailen efter kl 18 och på helgen. Pratade vitt och brett om detta för att få andra att haka på, men blev snart tillsagd av högre makter att det var demoraliserande för verksamheten. Så här i efterhand känns det ju helt obegripligt. Nu får jag kanske fem små mail om dagen. Alla fem i regel läsvärda.

Den dåliga grejen är att jag tydligen är mer lutherskt präglad än jag kunde ana. Hela planen med frilansandet är att jobba rejält när jag jobbar och ha det mysigt när jag är ledig. Jag har sett framför mig en flytande tillvaro där det inte spelar någon roll om det är söndag eller måndag, ibland är det jobb, ibland inte. Men det har visat sig att jag ännu är så präglad på det gamla veckotänket att en ledig måndag inte blir fullt så söndags-mysig som den borde. Jag springer runt och dör i Apex Legends och tar tupplur såklart, men med en underton av skam. På söndagen känner jag mig ledig och ångestfri. På måndagen som en parasit i samhällets tunntarm. Denna idioti måste jag på något sätt lösa.