Hej, jag ringer för att alla tycker du är fet.

0 comments / 23 september, 2018

Såg reklam i tunnelbanan för Biggest Loser VIP, alltså varianten med kändisar som ska gå ner i vikt. Hur får man tag på de kändisarna? För de söker inte själva, det kan jag svära på. Alltså är det någon stackare som har jobbet att ringa dem från ingenstans.

-Hej Kändis, jag ringer för att fråga om du vill vara med i Biggest Loser VIP.

-Jaha, vad är det för något?

-Det är ett program där gravt överviktiga personer tar tag i sina problem.

-…eh…vad…vad menar du med det?

-Jag menar att jag undrar om du som gravt överviktig kändis kanske skulle vilja vara med.

-UUUUUUUUUUUUH (Ljudet av när kändis som trodde sig möjligen ha lite pondusmage som bara syns ur vissa vinklar hastigt inser hur hen verkligen betraktas av den grymma omvärlden)

Hur mycket betalar Kanal 5 denna ring-person? Förhoppningsvis 200.000 i månaden.

 

Roligt blev tråkigt.

0 comments / 19 september, 2018

Minns ni förra året, när UK skulle döpa en ny, dyr forskningsbåt och allmänheten fick rösta? Det vinnande förslaget var i alla fall Boaty McBoatface och enligt mig var det här det roligaste som hände i världen det året. Allt var perfekt kul. Namnet i sig var kul, alla som var arga och tyckte att Englands rykte som seriös nation stod på spel var kul, alla som hejade på och tyckte det var viktigt för demokratin att namnet genomfördes var kul. Jag skuttade fram på moln av sockervadd i minst en vecka.

Sen fick världens samlade tråkmånsar nys om saken. Zombiehorden som gillar humor de känner igen. Som betalar för att gå på standup när de kan alla skämt från Youtube och kan ropa ut dem i kör med stackaren som uppträder. Som tycker pianoslipsar är kul för det kom vi tydligen överens om någon gång på åttiotalet. Så nu vinner en Boaty McBoatface-variant alla tävlingar. Trainy McTrainface, Horsey McHorseface, Planey Mcplaneface. Ett standardiserat bas-skämt för hela familjen. Nu kommer det här fortgå bedövande länge och allt som en gång var underbart med Boaty McBoatface har utplånats. Jag sträcker mig skakande efter Cipralexburken.

 

Ny gubbsur knapp.

0 comments / 16 september, 2018

Det här eviga godkännandet av cookies eller vad det nu är jag godkänner utan att läsa håller på att knäcka mig. Ibland orkar jag inte besöka nya sajter för att jag inte står ut med tanken på att klicka på fler ja-knappar. Jag tror vi behöver ett alternativ till för att orka klicka vidare.

Mitt förslag är följande: En knapp till bredvid “godkänner” och “godkänner ej”. Den knappen ska vara något i stil med “Godkänner, men dra åt helvete”. Sen får det gärna finnas varianter, men det måste vara ett godkännande som kommer med en rejäl, gärna plump, förolämpning riktad till sajten. Så man får orsaka någon liten skada tillbaka som hämnd på den skadan sajtens trista knappar orsakat mig. Vill du ha notiser? Gärna, men ät min grovtarm! Accepterar du att vi sparar dina uppgifter? Visst, era jävla fistlar.

 

Hur barn blir till.

0 comments / 11 september, 2018

Att sitta och tänka på hur ens barn består av hälften en själv och hälften ens partner kan vara mysigt. “Vilka härliga små individer vi mixat ihop”, kan man säga till varandra och bli varm i hjärtat. ”Det där är från dig och det är från mig.” Mys mys.

Men sen kanske man kommer på att man lika gärna kan beskriva barnen som 25% av sina mor- och farföräldrar. Visst känns det genast mer svajigt? Är en gen-häxblandning av de fyra stollarnas mest urspårade personlighetsdrag verkligen ett vettigt recept på en ny människa?

 

Nykär i Carl Bildt.

0 comments / 4 september, 2018

Så hittade vi till sist Jimmie Åkessons kryptonit och det var Carl Bildt hela tiden. I debatt efter debatt har Åkesson fått härja mer eller mindre fritt. Ingen av de andra partiledarna har kunnat hantera en motståndare som inte respekterar den regelbok de själva lärt sig följa, men mot Bildt tog det äntligen stopp. Vad vackert det var.

Säkert var det så att Bildt satt på mer kunskap, men det var inte grejen, Åkesson har skakat av sig motståndare med mer kunskap i många år. Grejen med Bildt är han på något vis lyckades skapa en känsla av han inte debatterade, utan myndigt och vänligt berättade för Åkesson hur den stora världen fungerar.

Jag kände igen mig i Åkesson för en gångs skull. Känslan från när man var tonåring och steppade upp mot en vuxen förebild med lite lösryckta fraser och resonemang som man snappat upp någonstans och sen efter några genanta minuter in i debatten upptäckte att man tydligen inte var så vis som man inbillat sig. Bildt gav till och med Åkesson en liten tröstpoäng här och där som att han ville vara en god lärare och inte kväva sin underlägsna motståndares vilja att lära sig mer i framtiden. Otroligt.

I vilken låda har Bildt förvarats de senaste åren och varför var det ingen som kom på att kika i den tidigare?

Nej till irriterande förtidsröstning!

0 comments / 2 september, 2018

Är det inte ett sjuhelsikes förtidsröstande den här gången, även bland folk som lika gärna hade kunnat rösta på valdagen? Jag gillar det icke. Det är nåt drygt med att vara så tvärsäker på sin sak att man röstar innan all information presenterats. Vill man inte, i alla fall för sig själv, låtsas att man besitter en sådan intellektuell spänst att det skulle kunna presenteras någon ny fakta eller infallsvinkel dagen innan valet som får en att byta åsikt?

Till och med partiledarna brukar ju vänta. Tänk vad härligt om det är för att de har en liten, liten, liten lucka öppen i skallen fortfarande. Att Stefan Löfven skulle kunna träffas av en sådan retorisk supersmocka till resonemang av Ulf Kristersson i sista debatten som fick Stefan att tänka; “Helvete också, karln har ju helt rätt! Klart vi måste satsa mer på kungafamiljens bilpark.”

Dessutom: Visst börjar det bli aaaningens för självbelåtet tonläge i vissa förtidsröstares instagramposter? Det är kanon att ni gick och röstade så klart, men ibland är det inte fel att spara något kraftuttryck till om ni en vacker dag till exempel räddar en hunddagis-grupp från en brinnande skyskrapa. Håller ni med? Någon? Du där bak? Nej? Okejtacksåmyckethej.

 

Boba Fett vs Daniel Wellington.

0 comments / 29 augusti, 2018

Läste att Disney ställt in ett antal Star Wars-projekt för att Han Solo-filmen floppat. Bland annat var det visst på gång en Obi-Wan-film och en med Boba Fett som vi nu kanske inte får. Så det känns ju mäkta kukigt.

Så googlar jag lite för att se hur dåligt Solo egentligen gått. Då visar det sig att den kostade drygt 250 miljoner dollar att göra och har hittills dragit in 392 miljoner dollar. En vinst på i alla fall 130 miljoner dollar om jag räknar snålt.

Om 130 miljoner dollar är pengar som kan vaskas har man det rätt bra. Alla andra företag som har en grej de tjänar så mycket på pumpar väl på utav bara helvete?

Floppen Solo drog alltså in mer pengar än klockföretaget Daniel Wellington gjorde 2017 och den firman läser jag löddriga hyllningar om så gott som dagligen. Slutsats: Ro hit Boba-filmen omedelbart eller lägg ner Daniel Wellington.

 

Julia kastar bajs på sin fars värdighet.

0 comments / 23 augusti, 2018

Vi har en barnbok hemma med den rafflande intrigen att en tjej som heter Julia flummar runt och sätter sig på olika grejer. Hon sätter sig på en stol och det går bra. Hon sätter sig på en flugsvamp och den går sönder. Sen rullar det på i samma stil. Gott så. Inte det bästa jag läst, men inte heller det sämsta. Men sen sätter hon sig på pottan och det hela tar en mörk vändning.

Allt lugnt än så länge. Julia sitter på pottan. Hon verkar förstå och uppskatta konceptet. Pedagogiskt för den lite yngre läsaren.

Men vad händer på nästa sida? Julia har rest sig och verkar nöjd. Men varför ligger det då tydliga bajskluttar utanför pottan? Bajsade det lilla aset i pottan och kastade ut det på golvet efteråt? Vem fan är Julia egentligen?

Och ingen straffpåföljd blir det heller! För sen går Julia och hennes hunsade halvmesyr till far ut och Julia fortsätter sätta sig på grejer som att inget hänt. Det här är en rubbad historia om ett mycket perverst hem.

 

Mitt sommarlov. Med Westworld-spoliers.

0 comments / 20 augusti, 2018

Då är det dags att dra igång den här framgångssagan till blogg efter sommaren. Välkommen. För den som undrar har jag varit i Spanien och där sett en bläckfisk, samt blivit klar med säsong 2 av Westworld.

En väldigt svår säsong. Hur många tidslinjer var det? Vem visste att vem var robot? Vad äter Ed Harris för kosttillskott som gör att man kan skjuta honom med typ 10 revolverskott och det enda som händer är att han går aningen långsammare? Jag vet inte. Svåra serier brukar vara hjärtligt välkomna men det här var icke njutbart. (speciell shout out för övrigt till min kompis Samuel som mitt i säsong två fortfarande inte hade fattat att Ed Harris och William var samma person i olika ålder.)

Mitt förslag är att alla som sett klart säsongen får skriva ner vad som egentligen hände i form av en uppsats. Den som fattat det hela bäst har bevisat sig vara världens smartaste person och får i uppdrag att bygga en tidsmaskin. Obegränsade resurser tillgodoses av FN. När tidsmaskinen står klar skickar vi en stark och redig karl med stora handflator (Smed? Sjöman?) tillbaka i tiden. Hans jobb i det förflutna är att åka till inspelningsplatsen på den första inspelningsdagen och dela ut en tinnitusutlösande hurring till varje medlem i hela Westworld-teamet som straff för att de tänker göra en alldeles för komplex säsong.

 

Sommarlov.

0 comments / 5 juni, 2018

Nej nu blir det inget mer skrivande här förrän i augusti. Den lilla energi som finns kvar i kroppen vid det här laget måste gå till att upprätthålla andning och tarmrörelser. Tack för att ni läst och ha en fantastisk sommar!

Newer
Older