En kväll är vi fyra stycken som sitter på stureplanskrog och pressar i oss mat. Servitrisen halkar till och en såssnipa kräks bearnaisesås över diverse ryggar och frisyrer. Lätta dragon-doftande stänk, inget dramatiskt. Vi blir naturligtvis strålande glada. Nu vankas det säkerligen kompensationsfjäsk i form av allsköns gratis alkohol och allt detta utan att någon egentligen kommit till skada. Uppladdningen börjar. Ivriga blickar och trummande fingrar. Vad ska det bli, vad ska det bli? Tänk om vi får sprit som är så himla gott. Svaret slår ner som en bunkerbomb mitt på bordet: Inget.

Erbjudandet som kommer är istället gratis kemtvätt. Denna styggelse till kompensation är ett genidrag ur krögarens synvinkel men rent dravel för gästen. Det låter både flott och rimligt men är det rakt motsatta. Det som hindrar en på många sätt bortskämd bearnaise-gris från att gå till kemtvätten är inte främst kostnaden, utan besväret. Kompensationen är alltså i praktiken inte mer storslagen än att krogen erbjuder drabbade gäster möjligheten att springa ut på ett tråkigt ärende två gånger. Min gissning är att 90% av alla som erbjuds gratis kemtvätt struntar i det. Erbjudandet skulle behöva sockras med att krogen också tog på sig att bära plagget till kemtvätten och hem igen för att bli attraktivt. Fast bästa upplägget är såklart fortfarande att bara ställa fram en enhet gratis alkohol så behöver ingen ränna runt på stan alls.

Ett annat alternativ är väl att jag slutar gnälla så förbannat över rena bagateller och betraktar erbjudandet om kemtvätt som den artighetsfras det förmodligen är tänkt att vara. En vacker dröm, men utifrån min hjärnas historik att döma, tyvärr helt orealistisk.