Precis som alla andra som fått barn har jag blivit mycket blödigare. Men gudskelov finns det fortfarande kvar en hel del saker i samhället som gör mig varm i bröstet av skadeglädje. En sådan alltid lika uppiggande företeelse är när någon gravt överskattar allmänhetens intresse för den egna lilla leveransen. Det syns tydligt i många bloggar. Någon har knåpat ihop ett resonemang, gärna i ett starkt bedövande ämne. Tänk Orvesto-siffror eller vad som helst om Facebook. Samma någon är mycket nöjd med sitt tankeväckande inlägg. Dags för en dynamisk debatt att dra igång. Som en tändande gnista inför den intellektuella holmgången skriver bloggaren “Vad tycker du? Fortsätt debatten i kommentarsfältet.” Sen går tiden. Noll kommentarer, ingen debatt. Alla bara sket i det. Syrsa knirkar etc.

Utan den där  desperata “vad tycker du-grejen” i slutet hade allt varit lugnt, men nu hänger frågan liksom där, obesvarad och pinig. Som att förklara sin kärlek till någon som bara glor tomt tillbaka, förstrött petandes i näsan. Eller är det bara jag som tycker såhär? Gör din åsikt hörd i kommentarsfältet!