Ett jobb som jag skulle vara som perfekt för är att mot skyhög ersättning kika igenom färdiga Hollywood-produktioner och sedan upplysa alla inblandade om vilka misstag de begått under resans gång. Tyvärr har intresset för dessa tjänster hittills varit svalt, ja rentav iskallt om jag ska vara helt ärlig. Men med den här bloggen öppnas i alla fall en möjlighet att mot noll ersättning komma med synpunkter som ingen inblandad i Hollywood tar del av. Jag har bestämt mig för att se det som ett steg i rätt riktning. Mina första mästrande kommentarer i efterhand handlar om casting. Men det är viktigt att Hollywoods representanter förstår att jag är rättvis och fullt förmögen att dela ut både smekningar och lavetter. Så det blir en bra och en dålig.

Den dåliga är Hugh Jackman som Wolverine.

Wolverine är en av mina bästa superhjältar och nu läser jag att det spelas in en ny film. Men jag blir inte så upphetsad av detta som jag borde. Är det för att jag har blivit 37 år gammal? Är det för att superhjältefilmerna sprutar ut över oss i Beck-tempo? Är det för att även jag har en gräns för hur många super-smockor jag orkar se slowmotion-möta ett superskurkfejs? Nej, det är för att Hugh Jackman och hans lökiga uppsyn har svikit mig tillräckligt många gånger. Hela grejen med Wolverine är att han är djurisk och mörk. Visst ser vi allihop att Hugh Jackman inte alls är sån?Det syns på hundra mil att här har vi en trevlig typ som tycker om att äta powerbars och läsa inredningsmagasin i lugn och ro. Tyvärr är han inte bra skådis nog för att lyckas dölja detta inneboende rikemans-mys, hur mycket muskler som än dopas fram och hur spretiga polisonger som än klistras fast på hans fina kinder. Här får Hollywood alltså underkänt. En mycket bättre casting vore Benicio Del Toro. Han har spelat varulv i en förvisso kass film men man får en liten försmak om hur bra det hade kunnat bli.

Den bra är Julia Louis-Dreyfus som Selina Meyer.

Attackkonsumerade det som finns tillgängligt av Veep säsong fyra igår och Julia Louis-Dreyfus är fantastisk i varenda frame. Som vanligt. Till och med löjliga New adventures of old Christine är ju någorlunda tittbart i korta doser tack vare att hon är där och täcker upp för manusförfattarnas värsta medelmåttighet. Men rollen i Veep måste vara specialskriven. Spelet är den perfekta blandningen av presidentlik värdighet och helt vanlig otillräcklighet. För att ytterligare hylla Julia så tycker jag det såhär i efterhand står klart att hon var bäst i Seinfeld, med George som enda möjliga konkurrent. Ännu mer imponerade blir det om man väger in att Seinfeld började medan det fortfarande inte betraktades som idiotiskt att tycka att kvinnor är tråkigare än män. Var det till och med så att Elaine var den första kvinnliga huvudkaraktären i en serie som fullt ut tilläts vara rolig på samma premisser som männen? Hon var självupptagen, osympatisk och hatade till och med barn och tack vare att Julia var så jävla bra gick det liksom inte att säga nåt om saken, hur stockkonservativ syn en hypotetisk tittare än hade på könsroller inom humor. På alla sätt var Elaine ett perfekt genrep inför Veep, Julia Louis-Dreyfus hittills främsta bidrag till mänskligheten. Här får Hollywood fem getingar och min välsignelse att fira med en eller två mellisar efter jobbet idag.