Om jag blev politiker och ville bli vald till ett tjusigt ämbete så skulle jag först bestämma vad jag egentligen tycker i alla de vanliga frågorna. Kärnkraft, relationerna med Australien, strandskydd, rubbet. Det hade nog blivit ett helt okej manifest men inte mer än så. En god poäng här och där absolut, men som helhet troligen både fegt och ointressant. Inte alls den segermaskin som krävs för att ha lyfta mig till toppen av den politiska världen. Manifestet skulle behöva sockras med en riktig rackabajsare.

Rackabajsaren jag har i åtanke är dock mycket stark: Alla skulle få ledigt på sin födelsedag. Röd dag, bara för dig. Vem är härdad nog i hjärtat för att inte rösta på den gamla barndomsdrömmen? Och till skillnad från andra politiska barndomsdrömmar (jobb som godisprovsmakare, fred på jorden, gratis röntgenglasögon) helt genomförbar.

Födelsedagsledigheten skulle mycket väl kunna bli den populäraste av alla. Problemet med vanliga ledigheter är att alla jämt ska vara lediga samtidigt. Så dels måste det smidas planer med familj och vänner att det ska griljeras skinkor och åkas till havet för att inte ledigheten ska kännas bortslarvad och dels blir det trångt överallt när alla ska göra grejer samtidigt. Födelsedagsledigheten är din egen. Vill du gå på ett folktomt museum gör du det, vill du ligga hemma i rökrock, äta Bridgeblandning och spela Pikmin så gör du det. Kravlöst och vackert.

Nu kan ju jag inget om ekonomi men allt jag kan om ekonomi säger mig att det här inte skulle bli så dyrt heller.