Råkade ut för en lite extra retlig individ på platsen där jag brukar köpa kaffe. Kanske till och med två individer. Låt mig måla upp en bild.

Klockan är inte ens 8 på morgonen. En man och en kvinna sitter med varsin dubbel espresso vid ett fönsterbord och smuttar. Jag beställer en latte att ta med och väntar vid disken medan min son kämpar febrilt för sin rätt att kontaminera bakverken. Espressomannen reser sig då från sin nu uppdruckna kopp, går fram till kassan och beställer två till dubbla. Paret ska alltså, innan klockan åtta på morgonen, nu sänka sina MINST andra dubbla espresso för dagen. Var och en är naturligtvis sin egen lyckas smed, men jag kan inte låta bli att notera det ovanliga i detta. Men än så länge är jag inte arg på någon, han får dricka vad han vill. Sen kommer det. Han får syn på min latte som är under produktion och häver ur sig följande till killen som jobbar med framställandet:

-En latte! Det var verkligen inte igår man såg en sådan.

En väldigt avslöjande replik. Detta är alltså ett försök att imponera på personalen. Det han egentligen säger är “Som de passionerade kaffefantaster du och jag är som närmast älskar med vårt kaffe snarare än dricker det, är det bara svinstark espresso som gäller, inte sant? Om det så fräter hål i min mage så ska jag ha en dubbel till. För att du verkligen ska förstå hur seriös jag är med min espresso så ska jag nu reagera på den där latten du håller på med som om du stod och strök kvicksilver på en syfilisdrabbad penis.”

Killen som jobbar där och slevar ut tusentals latte om dagen svarar undvikande på den konstiga repliken och jag går där ifrån med min produkt. Paret smuttar vidare. Det är än idag oklart om kvinnan är likadan eller bara collateral damage för hans intresse, men det är väl lika bra att döma på förhand.

Mansbarnet