En grej som blev dum i mitt liv är att jag gifte mig med en person som inte tycker jag är speciellt rolig. Av alla jag känner är just Osvald den som skrattar allra minst åt mina skämt. Det här stod klart från första början. En kväll innan vi blivit ihop träffades vi på en fest och jag stod och kämpade med en festlig anekdot som skulle få henne att skratta och därmed vilja ligga med mig. Men det gjorde hon inte. Så jag drog på mer och mer. Gjorde röster och viftade med armarna. Hon glodde som ett lik gör på sin obducent. Den som dock skrattade så hon tjöt var hennes kompis Jossan som stod bredvid. Men hon skrattade inte heller åt den skickligt presenterade anekdoten, utan åt att hon förstod vad jag höll på med och visste hur tröstlöst det var. 

Under årens lopp har jag lagt mycket tid och kraft på att hitta material som funkar. Otippat nog är det som har störst chans att få ett litet fniss, riktigt plumpa skämt, helt utan finess. Typexempel: 

Osvald: Var är mina nycklar?

Jag: Har du kollat i vaginan?

Så nu blir det mest sånt toppmaterial hemmavid.