Snart är det 2019 och jag tycker det börjar märkas på den teknologiska nivån ute i samhället. Scifi-samhället jag drömde om som lillgammal påg i den ännu SD-fria skånska villaidyllen, är äntligen på väg att besannas.

Men så får man syn på kontorets skrivare och står nästan på näsan av besvikelse. Skrivaren är stor, plastig och grå och står till råga på allt uppställd i självaste skrivarrummet. All ordinär kontors-teknologi som fortfarande kräver sina egna rum är per definition misslyckade konstruktioner.

Sen bestämmer man sig kanske för att använda skrivaren och krisen förvärras ytterligare. Mekaniskt stånk och stön fyller skrivarrummet. Ska maskinen flyga ut i rymden? Ska den bota skelettcancer? Nej, den ska skriva ut ett A4 med svart text. Man känner lojt på knapparna och konstaterar att de tillverkats av plasten Mattel fick över efter att byggt Skeletors skeva borg på 80-talet. Kostnad för skrivaren? Miljoner.

En rimlig skrivare för kontorsbruk hade vägt cirka 3 kilo och sett ut som en PS4. Nu väger den som en häst och ser ut som en ful häst.